Vad händer i kroppen när vi chockar den med kolhydrater?

När vi äter långsamma kolhydrater som finns tex. i frukt och grönsaker så höjs blodsockernivån i blodet måttligt, alltså en jämn kurva och inte så högt. Kroppen svarar på det genom att bukspottkörteln producerar en måttlig mängd av hormonet insulin. Insulin har till uppdrag att öppna cellerna i kroppen så att de kan ta emot blodsockret (glukos). blodsockret sjunker långsamt och håller sig stabilt flera timmar. Man kan känna sig ganska mätt.

Däremot om vi kör på med snabba kolhydrater så reagerar kroppen på ett helt annat sätt. Först och främst så får man en väldigt häftig ökning av blodsockret. Eftersom människan inte varit van med detta fenomen innan så har inte kroppen något bra svar på vad som händer iom. denna chock.

Kontentan av detta är att bukspottkörteln som producerar insulin överreagerar och pumpar ut för glatta livet en stor mängd insulin, som får blodsockret att sjunka och det mycket hastigt. Till och med under den nivån när vi startade på när vi blev hungriga. När blodsocket hamnar under det normala så blir vi sötsugna ”nu skulle det vara gott med något sött”. Hjärnan hojtar till oss att blodsockret är för lågt och att vi måste äta något sött. Kurvan upprepas med hastig kurva uppåt följt av en snabb sänkning.

Detta är ju tyvärr inte något som sker någon enstaka gång utan många av oss människor är med av det här dagligen, dvs. ingår i basfödan för många av oss. Följden blir kraftiga blodsockerkurvor och häftiga humörsvängningar.

Vår mekanism för belöningar påverkas även av denna kurva och utlöser ett sötsug innan blodsockerkurvan hinner nå sin startposition som vi ade när vi skulle börja äta.

Att äta snabba kolhydrater under hela sin uppväxt och in i det vuxna livet är för mycket för våra kroppar. Varje gång vi äter något sött kommer belöningstänket in och vi blir nöjda för stunden. Summan av det blir att man utvecklar ett sockerberoende.

Sötsuget får oss att äta mer än vad vi behöver, trots att magen är full (Jag är mätt, men jag äter lite till…). De kolhydraterna som vi inte förbränner kan i små mängder lagras som glykogen i lever och muskler, men med insulinets hjälp förs det in i fettcellerna och lagras där som fett! Depåerna i fettcellerna verkar vara hur stora som helst eftersom det finns människor som väger flera hundra kilo. Risken att gå upp i vikt är väldigt stor och ännu värre, risken att utveckla sockersjuka och bli diabetiker.

Hungern styrs av insulinet och fallande blodsocker gör att vårt belöningssystem triggas. Sötsuget leder till att vi överäter vilket i sin leder till att överskottet av blodsocker lagras i fettcellerna som fett. Man är på god väg att utveckla det metabola syndromet, ämnesomsättnings problem. (övervikt, högt blodtryck, diabetes etc.)

Insulin och diabetes

Cellernas förmåga att känna av insulin avtrubbas, när blodet hela tiden har en hög halt av insulin. Det gör att bukspottkörteln hela tiden måste öka sin dos av insulin. Man utvecklar en resistens mot insulin och trots de höga nivåerna av insulin så stiger blodsockernivåerna efter hand. Tänk dig som ett gummiband som sträcks ut och sträcks ut tills det går sönder. I samma stund som gummibandet går sönder så orkar inte bukspottskörteln längre och systemet brakar samman. Du har nu utvecklat diabetes.

Om vi inte haft möjlighet att lagra glukos som fett skulle sockret blivit kvar i blodet och vi skulle omedelbart utveckla diabetes. På sikt utvecklas ändå diabetes pga. att cellerna bli resistenta och vägrar ta emot sockret som då får bli kvar i blodet. Muskelcellerna är de första som drabbas medan fettcellerna fortsätter ta emot blodsockret och omvanlda det till glycerol och binda det till fettsyror i fettcellerna. Eftersom insulinet för in sockret till fettcellerna så stänger det även neer fettförbränningen genom att förhindra tilverkningen av hormonet glukagon som är ett fettförbränningshormon. Så länge insulinet är högt utsöndras inte glukagon.

Vad händer om du äter pasta före träning eller matchen?

Pasta inneåller mycket kolhydrater av den snabba sorten (vit, snabbmakaroner etc.) Blodsockerkurvan rusar i höjden viket ger ett kraftigt svar av insulin, som gör att efter knappa 2 timmar så har du en blodsocker nivå under startnivå när du började äta.

Om du ätit ca 3timmar före match/träning som är normalt kommer du att ha ett blodsocker som är väldigt lågt när matchen eller träningen väl börjar. Du kommer då ha väldigt lite energi att ge till dina muskler. Fortfarande är dock insulinnivån ganska hög varför hormonet glukagon inte utsöndras. Glukagonet skulle annars hållt upp din blodsockernivå genom att frigöra glukos från levern, men kan ej göra detta pga. den höga insulinnivån.

Eftersom nivån av glukagon är lågt hämmas fettförbränningen vilket get att onormalt lite fett kan användas som energikälla. Glukos kommer frigöras från dina glykogen lager i musklerna och levern av ett tredje hormon, kortisol. Glykogen depåerna räcker normalt lite mer än en timma men eftersom den låga fettforbränningen kommer depåerna tömmas snabbare.

Kroppen har dock ett till sätt att plocka fram energi, kroppens sista utväg. Kroppen kan omvandla protein till glukos. Kortisolet sköter även detta. Troligtvis innehöll din pastarätt ganska lite protein så kommer kroppen tvingas att använda muskelproteinet. Kroppen tuggar med kortisolets hjälp på dina muskler.

Ju längre träningen eller matchen går i takt med att glykogenet i muskler och lever minskar, desto mer kommer kroppen att käka på den egna muskulaturen. Detta är en av anledningarna till att många marathon löpare är så magra. De tömmer sina glykogen depåer och omvandlar sedan muskelprotein till glukos.

Nästa inlägg blir en sammanfattning av kolisarna för att sedan ta oss en titt på Proteiner.